Det fria vetandets vinter

Det går att kväva ett lands vetenskapssamhälle utan att ställa till med en stor scen. Det räcker med rätt ord på rätt plats i ett regelverk. Just nu ligger ett sådant förslag på bordet i Washington, och om det fastställs efter remissprocessen kommer det att påverka vilka frågor amerikanska forskare kan få federal finansiering för att ställa och vilka svar som därefter låter sig höras. Konsekvenserna för dessa förändringar stannar inte vid USA:s gränser, utan kommer att få konsekvenser också för svenska forskare, laboratorier och oss alla.

I juli 1945 lämnade en ingenjör vid namn Vannevar Bush över en rapport till det amerikanska presidentämbetet. En rapport som Franklin Roosevelt hade beställt och som Harry Truman tog emot. Den fick titeln Science, the Endless Frontier. Vetenskapen var, skrev Bush, en frontlinje utan bortre gräns, ett land som aldrig tog slut. Rapportens egentliga uppfinning var ändå inte bilden av horisonten, utan den av ett samhällskontrakt. Staten skulle betala för grundforskningen. Men vilka frågor som var värda att ställa, och vilka svar som höll, det skulle forskarna själva avgöra, genom varandras granskning. Politiken stod för pengarna. Vetenskapen stod för omdömet. Ur den tanken växte National Science Foundation, och med den utvecklingen av den moderna amerikanska forskningen, den som i över sjuttio år dragit till sig kompetens från hela världen, och som delat med sig av sina upptäckter till oss andra.

Åttioett år senare, den 29 maj 2026, publicerade Vita husets budgetkontor OMB ett dokument med den sövande titeln Regulation for Federal Financial Assistance. Dokumentet är skrivet på den sortens förvaltningsprosa som är konstruerad för att skapa gäspningar, sida upp och sida ner om förtydligade regler och administrativa rutiner. Men i dessa byråkratiska uttryck återfinns en tyst upphävning av Bushs kontrakt. Förslaget ger politiskt tillsatta tjänstemän rätt att granska och underkänna anslag innan de beviljas, i ett system som omfattar mer än tusen miljarder dollar och ett fyrtiotal myndigheter, forskningen inräknad. Allt ska ligga i linje med, som det heter, presidentens politiska prioriteringar, och det som inte gör det kan dras in. Den kollegiala granskningen, peer review, den som var själva poängen, omdefinieras till en rådgivande process och uttryckligen inte bindande. Just denna omvälvande förändring är själva poängen. Som peer review fungerar idag läses ett förslag av andra forskare, det får ett omdöme och en poäng, och bara de främsta, inom många konkurrensutsatta program någonstans mellan en och två av tio, finansieras. Systemet är byggt för att den bästa idén ska vinna, inte den mest följsamma.

Vad den omvända ordningen, där det politiska beslutsfattandet trumfar forskningens, betyder i praktiken framgår om man läser vidare. Forskning och program som myndigheter bedömer främja förbjudna DEI-inslag, eller det som förslaget kallar könsideologi, riskerar att nekas eller förlora federal finansiering. Samarbeten med utländska parter som betraktas som motståndare begränsas, med en vaghet i texten som synes mycket svår att tolka, om det gäller en enskild forskare, ett universitet eller rentav ett helt land. Anslagspengar får användas för konferensdeltagande endast om deltagandet uttryckligen godkänts av myndigheten och skrivits in i anslagsvillkoren. Anslagspengar ska inte längre självklart få användas för att publicera resultaten med open access. Kostnader för publicering blir tillåtna bara om lagen kräver det eller om det enskilda anslaget uttryckligen medger det. Samtidigt kräver en annan amerikansk regel sedan 2022 just öppenhet. Forskaren förväntas alltså publicera fritt men förlorar den självklara rätten att betala för det. Följden riskerar att bli en ny mur runt kunskap som skattebetalarna redan bekostat, svårare för dem att läsa och svårare för forskare i andra länder att bygga vidare på. Förslaget knyter an till två centrala presidentorder, presidentordern om skärpt tillsyn över bidragsgivning från augusti 2025 och, dessförinnan, ordern med namnet Restoring Gold Standard Science. Den senare låter rimlig. Vem vill inte ha en guldstandard för vetenskap? Men en sådan standard finns redan, och den heter kollegial granskning. Det nya är att politiskt tillsatta personer ska avgöra vad som räknas som god vetenskap. Chefredaktörer och ledamöter i det amerikanska geofysiska sällskapets publiceringskommitté varnade redan för den ordern, i tidskriften AGU Advances. Den flyttar makten över forskningens innehåll från forskarna som leder landets vetenskapliga institutioner till tjänstemän tillsatta av den sittande makten.

Detta är en kamp om mer än bara ord och regelverk. Redan under förra året, kort efter det att Trump tillträtt, ströps och avbröts anslag. Antalet huvudansvariga forskare med anslag från det amerikanska hälsoforskningsorganet NIH sjönk det året med fyra procent, den första nedgången i den undersökta perioden sedan 2016, och fallet var ojämnt fördelat. Bland svarta forskare med nära tio procent, bland latinamerikanska med drygt sju. Anslag till forskning om ett vaccin mot hiv drogs tillbaka. Vid flera amerikanska toppuniversitet krymper nu doktorandprogrammen därför att lärosätena inte vet hur de ska betala för dem. Bakom varje anslag finns löner, en doktorand som flyttat tvärs över ett land, en forskningsingenjör med små barn. En forskare som vet att hennes anslag kan dras in över en natt forskar annorlunda än en som litar på att omdömet, och inte dagspolitiken, avgör hennes framtid.

Det är lätt att läsa allt detta som en amerikansk tragedi, ett inrikes drama vi kan betrakta på avstånd. Men vetenskapen har inget ”inrikes”. Tidskriften Nature uttryckte det hela tämligen kärvt redan i fjol. Ett angrepp på forskningen någonstans är ett angrepp på forskningen överallt. För Sverige blir utvecklingen högst kännbar. USA är vår enskilt största forskningspartner. Ungefär var femte svensk vetenskaplig publikation har en amerikansk medförfattare, fler än med Storbritannien och Tyskland, och vår samlade andel internationellt samförfattade artiklar har stigit till omkring sjuttio procent, betydligt högre än genomsnittet i både EU och OECD. Vi är ovanligt djupt invävda i ett system som nu förses med ett politiskt filter. När den största kunskapsnationen börjar bestämma vad som får studeras, publiceras och delas, så är det inte bara deras allmänning som krymper, utan också vår egen.

Vagheten i de nya riktlinjer och regelverk som uppstår biter direkt i vardagen. En svensk forskare samarbetar med en amerikansk kollega, som i sin tur har ett utbyte med någon i Kina. Är det samarbetet nu en risk för den amerikanska parten? Ingen vet, och ovissheten är i sig en kostnad. För en svensk doktorand vars projekt vilar på data, prover eller instrument hos en amerikansk partner blir detta högst konkret. Går det att avsluta en avhandling där jag är beroende av tillgång till data som nu stryps? De stora frågorna, en pandemi, ett klimat i förändring, en ny teknik som ingen ännu överblickar, löses idag nästan uteslutande över gränser, i internationella grupperingar. Regler som gör misstänksamhet till norm river broar som tagit decennier att bygga, och en bro som rivs byggs sällan upp i samma skick igen.

Europa har svarat snabbt på denna utveckling. Under parollen Choose Europe for Science har EU-kommissionen samlat först femhundra miljoner euro och i början av 2026 närmare niohundra, för att locka forskare över Atlanten. Det europeiska forskningsrådet har fördubblat sitt flyttbidrag, och Max Planck-sällskapet öppnat ett transatlantiskt program. Kommissionen vill till och med skriva in den fria forskningen i lag, genom en kommande europeisk forskningsakt. I Sverige bjöd utbildningsminister Johan Pehrson redan i april 2025 in lärosäten och forskningsfinansiärer till ett rundabordssamtal om situationen för forskare i USA, och talade om Sverige som en möjlig fristad. Vetenskapsrådet delar nu ut bidrag på två miljoner kronor per rekrytering för att hämta forskare utanför Europa, och konstaterar att de allra flesta ansökningarna gäller forskare vid amerikanska universitet. Siffrorna har redan landat. Vid Karolinska institutet kom drygt en fjärdedel av de sökande till tjugo utlysta tjänster från USA, fler än från Sverige. I Lund blev USA den näst största källan till sökande efter Sverige, med uttalat intresse från Princeton och Harvard. Kompetensflykten från USA är inte en prognos idag utan konkret, här och nu.

Här är det frestande att se det hela som en europeisk vinst, och att något gott kommer att följa av denna utveckling. Skickliga människor kommer att stärka våra laboratorier, och en del av det som inte längre får tänkas i Washington kommer i stället att tänkas i Uppsala eller Lund. Men att fira vore att läsa historien fel. En skadad amerikansk vetenskap är inte enbart en utdelning till oss. Det är samtidigt en reva i en forskningsväv vi alla är en del av. Vi kan inte rekrytera oss ur förlusten av det största kunskapssystem världen byggt, ett system där nära hälften av de disputerade forskarna inom naturvetenskap och teknik i USA är födda utomlands. En allmänning blir inte rikare för att en av dess största brukare börjar vakta sina egna tankar. Den ärliga läsningen rymmer båda dessa ting i samma hand, möjligheten och förlusten.

Varför sträcker sig presidentadministrationen efter just makten över anslagen? Därför att kunskap som kan underkännas politiskt är kunskap som kan göras lojal. Det är ett mönster och inte en tillfällighet. Academic Freedom Index, som sammanställs vid universitetet i Erlangen-Nürnberg och V-Dem-institutet vid Göteborgs universitet, visar att delindikatorn för lärosätenas självständighet i USA fallit från 3,3 till 1,7 på en fyrgradig skala mellan 2019 och 2025, ett brantare och hastigare fall än i Ungern, Indien och Turkiet. Forskningen är, som statsvetare påmint om, bland det första en framväxande auktoritarianism kuvar, vid sidan av domstolar och fria medier. Sociologen Robert Merton beskrev redan 1942 hur vetenskapens normer, öppenhet och ständig prövning, hör nära samman med ett demokratiskt samhälle och skaver mot ett auktoritärt styreskick. Det som nu monteras ned i USA är en grundläggande vetenskaplig princip. Att vissa frågor besvaras med evidens och omdöme, och inte av politisk makt och ideologi. Kunskapens allmänningar är en betydelsefull del av ett samhälles motståndskraft. Den låter oss se faror i tid, pröva makthavares påståenden mot verkligheten och fatta beslut grundade i något fastare än tycke och smak.

Remisstiden till det nya förslaget går ut den 13 juli, och tiotusentals människor har redan skrivit till budgetkontoret med invändningar. OMB kan ännu ändra eller dra tillbaka förslaget, och domstolar och kongress kan ingripa om regeln fastställs. Det är i USA frågan om huruvida dessa nya regelverk träder i kraft. Men frågan är inte enbart amerikansk, utan gäller hela världen. Bush kallade vetenskapen för en gränslös frontlinje därför att han tog för givet att horisonten förblev öppen. Vi har lärt oss att den vetenskapliga öppenheten inte är ett naturtillstånd. Den är något som förutsätter vård, omsorg och underhåll. Ett arbete som måste skötas oförtrutet, dag för dag. Bush litade till forskarnas eget omdöme, till den kollegiala granskningen, peer review, som det som skulle hålla politiken borta från kunskapen. Det är just det omdömet som nu står på spel.

Nu står USA återigen inför en grundläggande fråga, som får konsekvenser för demokratin, för ett öppet samhälle, och för forskare runt om i hela världen. Vem avgör vad vi tillåts veta? Är det vetenskapssamfundet, eller är det politiken?

Referenser

Authors Alliance. (2026, 4 juni). Grant accounting as publishing policy: How OMB’s proposed uniform guidance changes could reshape open access and scholarly publishing.

Brookshire, B. (2026, 29 juni). The war against ’woke’ could end US science as we know it. The Verge.

Bush, V. (1945). Science, the endless frontier. United States Government Printing Office.

Europeiska kommissionen. (2025, 23 maj). Choose Europe for Science: EU comes together to attract top research talent.

Europeiska kommissionen. (2026, 30 januari). Choose Europe for Science: Over 100 national and regional initiatives aim to attract global research talent.

Europeiska kommissionen. (2026). European Research Area (ERA) Act.

European Research Council. (2025). Increased ERC funding for top global researchers moving to Europe now confirmed.

Exekutiv order 14303. (2025, 23 maj). Restoring gold standard science. Federal Register, 90 FR 22601. Publicerad 29 maj 2025.

Exekutiv order 14332. (2025, 7 augusti). Improving oversight of federal grantmaking. Federal Register, 90 FR 38929. Publicerad 12 augusti 2025.

Kinzelbach, K., Lindberg, S. I., Lott, L., & Panaro, A. V. (2026). Academic Freedom Index update 2026. Friedrich-Alexander-Universität Erlangen-Nürnberg & V-Dem Institute.

Lewandowsky, S., Kempe, V., Armaos, K. D., Hahn, U., Abels, C. M., Wibisono, S., Louis, W., Sah, S., Pagel, C., Jankowicz, N., DiResta, R., Markolin, P., Schoenemann, H., Hertwig, R., Crull, H., Mauer, B., Holford, D., Lopez-Lopez, E., & Cook, J. (2025). The anti-autocracy handbook: A scholars’ guide to navigating democratic backsliding. Zenodo.

Max-Planck-Gesellschaft. (2025). Max Planck Transatlantic Program.

Merton, R. K. (1942). Science and technology in a democratic order. Journal of Legal and Political Sociology, 1, 115–126.

National Center for Science and Engineering Statistics. (2024). The STEM labor force: Foreign-born workers. National Science Foundation.

Nature. (2025). Trump 2.0: An assault on science anywhere is an assault on science everywhere [Ledare]. Nature, 639(8053), 7–8.

Nguyen, M., Chaudhry, S. I., Hajduk, A. M., et al. (2026). Trends in National Institutes of Health investigators by sex, race, ethnicity, and disability status. JAMA.

Office of Management and Budget. (2026, 29 maj). Regulation for federal financial assistance (91 FR 32198). Federal Register.

Office of Science and Technology Policy. (2022). Ensuring free, immediate, and equitable access to federally funded research.

Regeringen. (2024). Forskning och innovation för framtid, nyfikenhet och nytta (Prop. 2024/25:60).

Regeringskansliet. (2025, 10 april). Utbildningsministern bjuder in till rundabordssamtal om situationen för forskare i USA.

SVT Nyheter. (2025, 24 september). Kraftig ökning av amerikaner som söker sig till Lunds universitet.

Tidningen Curie. (2025, 22 oktober). Toppforskare från hela världen söker sig till Sverige.

Vetenskapsrådet. (2025, 24 november). We are announcing grants for recruiting researchers from outside Europe in 2026 as well.

Vetenskapsrådet. (2026, 27 april). Grant for recruiting international visiting researchers to Sweden 2026.

Wysession, M. E., et al. (2025). The executive order ”Restoring Gold Standard Science” is dangerous for America. AGU Advances, 6.
#Demokrati #Forskning #Svenska #USA