Varför mångfald kan ses som en resurs i sig!
"Mångfald" är den svenska beteckningen för det som på engelska kallas "diversity". Inget av de orden är egentligen särskilt bra för vad det handlar om. "Diversity" ger en bild av att det handlar om olikheter medan mångfald har med antal att göra (på engelska "multitude" eller "plentitude"). Båda är rätt, inget är heltäckande. Helst vill jag använda båda, men det blir klumpigt. Så jag här använder ordet "mångfald" i betydelsen av både "diversity "och "plentitude".
Vad som kännetecknar ett resilient system är bland annat att det har en relativt stor mångfald. Mångfald är alltså en egenskap av systemet som bidrar till dess motståndskraft och återhämtningsförmåga. Detta verkar vara en generell princip, dvs den gäller för alla typer av system. Det är lätt att konstatera när det gäller ekosystem.
Tänk ett nationellt system för energiproduktion och distribution. Fler noder av produktion med fler typer av produktikon skaper en större redundans. Lägg till det ett större antal ledningar, och kanske lager.
Demokrati där bara en åsikt är tillåten?
Nån som hört om uttrycket "Single point of failure"?
En individ kan ses som ett system. Då kan vi likställa resiliens med långsiktig hälsa. Vad vet vi är bra för en långsiktig hälsa? - Varierad kost (många olika födoämnen); rörelse; flera intressen; ständigt lärande; många vänner (flera sociala kontexter); flexibilitet (i kropp och knopp). Påminner inte detta om mångfald?
Mångfald är alltså nåt som kan ses som en resurs i sig, nåt vi alltså gör väl i att ta hand om, värna och utveckla. Gäller på alla plan. Från den mikrobiologiska floran och faunan i din trädgård och din tarm till röster, uttryck, behov, läggningar, ursprung, kulturer, språk etc i vårt samhälle.
Med ökad mångfald får vi även en ökad komplexitet. Den kan upplevas kaotisk. Det kan vara skrämmande. Vi vill ju ha en känsla av kontroll. Ska man leda ett samhälle kan denna komplexitet upplevas som en svårighet och rent av ett hot. Vi vill så gärna att balansen mellan ordning och kaos är övervikt till ordning. Men det sänker flexibiliteten och resiliensen. Det som känns bra på kort sikt är inte alltid gynnande på lång sikt. Men det är mer skrämmande för dem i ledande position än för fotfolket. Därför att de försöker ha kontroll över sånt som inte går att kontrollera. Då mister man balansen. Den enskilda staren i den murmurerande flocken håller reda på sina närmaste kompisar och agerar och reagerar i detta begränsade sammanhang av 4-5 starar. Liksom sillen i sitt stim. Den enskilda myran agerar autonomt i varje situation utefter några få kriterier. Autonomi utan egoism är nyckelord i det stora komplexa kollektivet.
Alltså ett av de viktigaste sätten att värna mångfald är att inte försöka styra för hårt över för mycket. Och vi som inte besitter ledande positioner har ansvar att göra motstånd när ledarna försöker styra för mycket.
Denna resurs - mångfald - är inte en delbar resurs, den kan inte ägas av någon. Den är alltså att betrakta som en gemensam resurs, en allmänning. Att förvalta denna resurs gör man alltså som man förvaltar vilken allmänning som helst. Det kan vara gynnande att lyssna till Elinor Ostrom. Ett första steg är att inse att det är en resurs!
